EME är en av radioamatörvärldens mest avancerade kommunikationsformer.
Istället för att använda jonosfären, repeatrar eller satelliter används månen som passiv reflektor.
Detta ställer extrema krav på antenner, mottagare, signalbehandling och operatörskunskap.
En radiosignal sänds från jorden till månen och reflekteras tillbaka till jorden.
Station A
↗
Månen
↘
Station B
Månen fungerar som en mycket ineffektiv reflektor men tillräckligt bra för att göra kommunikation möjlig.
Avståndet till månen varierar men är ungefär:
En tur-och-retur-signal färdas därför ungefär:
Ljusets hastighet är ungefär:
EME-signaler får därför en hörbar fördröjning på cirka:
Månen reflekterar bara en liten del av signalenergin.
De flesta signalerna sprids ut i rymden.
Resultatet blir mycket stora förluster.
EME-länken har typiskt:
Det är bland de största förluster som förekommer inom radioamatörradion.
| Band | Användning |
|---|---|
| 50 MHz | Experiment |
| 144 MHz | Mycket populärt |
| 432 MHz | Vanligt |
| 1296 MHz | Aktivt EME-band |
| Higher Microwave | Experimentellt |
Stor antennvinst behövs.
Vanliga lösningar:
4 × 10-element Yagi eller 8 × 10-element Yagi
Detta är inte ovanligt för seriös EME-verksamhet.
LNA (Low Noise Amplifier) är avgörande.
Brustalet bör vara mycket lågt:
Många EME-stationer använder:
i kombination med antennsystem med hög förstärkning.
Moderna EME-kontakter sker ofta med:
som utvecklats speciellt för mycket svaga signaler.
Dagens EME-trafik domineras av Q65.
Antennen måste följa månen över himlen.
Azimut ↔ Elevation ↕
Därför används ofta datorstyrda rotorlösningar.
När antennen riktas mot månen ökar brusnivån något.
Fenomenet används ibland för att verifiera stationens prestanda.
Månen rör sig relativt jorden.
Det orsakar små frekvensförskjutningar som måste kompenseras.
Stationen använder:
Kontakter genomförs regelbundet med stationer i Nordamerika och Asien via månen.
Ja.
Modern DSP och Q65 gör det möjligt att köra:
mot större stationer.
EME kombinerar:
i ett och samma teknikområde.
Nu går vi vidare till ett annat fascinerande fenomen:
Där lär vi oss hur radiosignaler kan studsa på joniserade spår efter meteorer och skapa kontakter över hundratals eller tusentals kilometer.